å snart vintern...
Var ute med vovven sent i fredags,
när det stormade så där ni vet.
Jag kände mig liten som en lus
på en jättes huvud.
Men på ett bra sätt.
Himlen var stor å svart oändlig, djup...
Mäktig vind blåste tag i träden,
Mäktig vind blåste tag i träden,
mig och jycken.
Man kommer liksom på att man inte kan styra allt,
att man är liten på jorden. Att det finns saker som man måste låta ske.
De saker som man måste ta emot ...
ta emot med positivitet.
Det kanske blir lättare,det kanske gör mindre ont
det kanske inte tar lika lång tid.
Men målar man upp stora mörka moln
Man kommer liksom på att man inte kan styra allt,
att man är liten på jorden. Att det finns saker som man måste låta ske.
De saker som man måste ta emot ...
ta emot med positivitet.
Det kanske blir lättare,det kanske gör mindre ont
det kanske inte tar lika lång tid.
Men målar man upp stora mörka moln
på en kanske bara lite disig himmel
kan det bli svårare att tvätta av färgen.
Att se solen bakom molnen... för den finns ju faktiskt där.
liten fundring.
kan det bli svårare att tvätta av färgen.
Att se solen bakom molnen... för den finns ju faktiskt där.
liten fundring.
2 comments:
Hmm ja håller med dig..man strävar för mycket bort från det man har här....aldrig nöjd..man kanske ska lära sig njuta av ALLT..det ger ju djup åt livet och glädjen blir större :-)
*från en filosof till en annan*
Kloka tankar från en klok ung dam :-)
Post a Comment